stinaoberg

Hade några fina lediga dagar i Mollösund med familj och pojkvän. Allt var supert, men saknade en stor del av mitt liv, min pappa. Kändes lite jobbigt att krama alla men att han inte fanns på plats. Sebastian och jag har börjat räkna ner dagarna, eller mest han. Tror det är 56 dagar. Då får jag hålla om både han och min pappa alla dagar i veckan + min mamma. Familjen är en stor saknad. Man lär sig det här, jag är ingen ensamvarg utan jag trivs bäst med mina nära och kära. Men man måste ju ut i ''världen'' för att ta reda på sånt, annars får man inget veta.
Känns som jag gjort rätt beslut att åka hem. Nu när jag kom tillbaka till jobbet kände jag inte alls samma motovation som jag gjorde 4 dagar innan. Tappar motivationen lite hit och dit. Mest tankar på hemfärd och allting som sker. Börjar ändå bli lite rädd för framtiden. Känns som jag jag mest flytit med i strömmen här och bara levt på det jag har, det lilla. Lite rädd att möta det stora igen. Men hoppas den rädslan försvinner. Nu ska jag krypa ner i sängen och njuta av att min lön har ökat med 10 kr = 25 kr på två månader. Hurra! Puss