stinaoberg

Vet inte varför, men är så sjukt låg i huvudet. Vart det hela dagen och det känns som om jag bara vill gråta, men jag vet inte vad jag ska gråta över så då sitter all onska kvar i kroppen. Känner mig typ övergiven, även fast ingen i min närhet har lämnat mig. Rätt lustig ocg obehglig känsla. Jag hoppas verkligen den försvinner snart, eller att jobbet kan få mig på andra tankar. Skulle idag egentligen bara behövt en kväll med mina tjejkompisar, några vinglas och massor av skratt och spårade samtal. Saknar det allt för mycket. Tror det är någonstans som det gömmer sig i min saknade kropp, närheten av ett skratt. Får som sagt hoppas på att jobbet ger mig stress i morgon så att tankarna försvinner och att barnens okontrollerade frågor får en på bättre humör i hjärtat. Det väntas fult väder på väderkartan i Oslo, betyder klirr i kassan på jobbet = stress = älskar det. Puss